Forskare prövar ny metod för att sanera förorenade sediment
– Metoden har använts framgångsrikt i USA och Kanada i områden med liknande klimat som i Sverige, säger Stina Jansson, universitetslektor och huvudansvarig för projektet, som 2017 gästforskade just vid Kennedy Space Center och då kom i kontakt med metoden och de som utvecklat den. Men för att framgångrikt kunna introducera en ny teknik här i Norden behöver vi även göra studier för att bättre förstå hur den fungerar under svenska förhållanden.
Förorenade sediment utgör stora risker för miljön och de metoder som i dag används för att hantera gifter i sediment har nackdelar. Muddring till exempel innebär att man gräver bort och flyttar på föroreningen som sedan måste tas om hand på annan plats. Att täcka över sedimentet med ett barriärmaterial riskerar att störa ekosystemet – och man blir egentligen inte av med föroreningarna. Naturlig översedimentering kan också vara ett alternativ som på sikt minskar halterna i ytliga sediment, men det tar lång tid.
Den metod som Umeåforskarna nu ska testa kallas Sorbent Polymer Extraction and Remediation System, SPEARS. Metoden går ut på att placera moduler med långa ihåliga piggar av polyetenplast, fastsatta i en flexibel matta, i sedimentet. Plastpiggarna är fyllda med plastgranulat och etanol, och eftersom miljöföroreningarna hellre går in i plasten och etanolen än att stanna kvar i vattnet och sedimentet kommer de att ansamlas i SPEARS-modulen. Efter behandlingen tas mattorna och plastpiggarna upp, och etanolen behandlas katalytiskt så att miljöföroreningarna bryts ned och etanolen kan återanvändas.
Hittills har tekniken använts för sanering av ökända organiska miljögifter som polyklorerade bifenyler (PCB) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH), men i det här projektet kommer den även att testas för polyklorerade dibensodioxiner och dibensofuraner (PCDD/F), samt på metaller och metallorganiska substanser som arsenik, metylkvicksilver och tributyltenn.
– Vi ska i vårt projekt utvärdera SPEARS-metodens tillämplighet på svenska sediment och temperaturförhållanden genom att utföra försök i både labskala och i fält, berättar Stina Jansson. Bland annat vill vi se hur metoden fungerar på ett bredare urval av miljöföroreningar och hur halterna av organiskt material i sedimentet påverkar reningen.
Syftet med projektet är att lägga grunden för att implementera SPEARS-metoden i större skala i Sverige. Därför ska forskarna också beräkna kostnaderna för att använda tekniken, undersöka risken för att plastfragment från piggarna och mattorna sprids i miljön, samt hur den totala miljöbelastningen av en implementering kan minskas, exempelvis genom att tillverka SPEARS-mattorna i Sverige i stället för att köpa in dem från USA.
Projektet kommer att pågå 2020-2023 och har beviljats fyra miljoner från Statens geotekniska instituts program TUFFO, Teknikutveckling och forskning för förorenade områden. Projektgruppen består förutom docent Stina Jansson av professor Mats Tysklind, Dr. Lisa Lundin, professor Erik Björn och Dr. Christine Gallampois, alla vid Kemiska institutionen, och representanter från Statens Geologiska Undersökning (SGU), miljökonsultföretaget Sweco, Mora kommun, samt teknikleverantörerna ecoSPEARS och ENRES. Projektet har anknytning till och har delvis möjliggjorts av innovations- och demonstrationsplattformen GREEN NORTH.
Källa: Umeå universitet